Att lära av historien

Att se en historisk plats med egna ögon har ett odiskutabelt värde. När vi besöker Förintelsens minnesplatser kan vi själva se resultatet av folkmordet – tomheten – och lära av det. 

För ett ovant öga är det inte självklart att se spåren av judiskt liv i Polen. En tom gräsyta mitt i en liten stad markerar platsen där en synagoga låg. Märket av en mezuza (en bönekapsel) i en portgång vittnar om att här har tidigare bott en judisk människa. Överväxta begravningsplatser runt om i Polen förfaller sakta. Orsaken är att de människor som skulle vårda gravarna aldrig blev födda. 

När vi reser till olika minnesplatser i Polen ger vi kraft till de överlevandes vittnesmål och vi hedrar dem som dog. Pedagogiken väcker grundläggande frågor om mänskliga relationer och personligt ansvar och ger möjlighet att reflektera kring frågor vad som är viktigt för att leva ett meningsfullt liv. 

De ekonomiska, sociala och psykologiska mekanismer som gjorde folkmordet möjligt är inte isolerade i tid och rum. Mekanismerna finns där det finns människor. Men vad du lär dig beror på vem du är, var du kommer ifrån och vilka värderingar du bär på. 

“Historikern håller upp en spegel framför människan och säger: se här människa, sådan här är du. Människans historia visar dig vad som är mänskligt, vad människor kan och vill göra. Du är inte annorlunda än de. Allt det människan har gjort är en möjlighet för dig, att det är något du kan göra, just därför att du också är en människa.”

Ur boken Att bo granne med ondskan
av Klas Åhmark